Svensk ordbok 2009, webbversion

falla in´ verb föll fallit, pres. faller fall·er1vanligen fast sammansättn., seinfalla/3 tränga in mil.morgon­ljuset föll in genom fönstret○spec. i fråga om militärt in­trängandede tyska arméerna föll in i Belgienfalla in ngnstanssedan början av 1500-taletSkrå-Ordningarfornsv. falla in 2an­sluta sig Nollfler och fler föll in i leden○äv. ngt ut­vidgatdet är allt­för lätt att falla in i mot­ståndarnas spelmönsterfalla in (i ngt)sedan 1516framställning från riksföreståndaren Sten Sture till rikets ständer (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)3äv. fast sammansättn., jfrinfalla 2 in­gripa i sam­tal komm.”Det går inte”, föll revisorn in○äv.stämma in i sång publiken föll in i refrängenSATS falla in, falla in i ngtsedan 17914komma i tankarna hos ngn komm.han brukar göra vad som faller honom indet skulle aldrig falla mig in att fråga hennefalla ngn insedan ca 15505vanligen fast sammansättn., seinfalla/1 tidsmässigt vara förlagd till viss tid­punkt Nolljul­dagen faller in på en sön­dag i årfalla in TIDsedan 1638Subst.:vbid1-146354infallande (till 1 - 3 + 5); infall (till 1 + 3)