Svensk ordbok 2009, webbversion
verb föll fallit, pres. faller
fall·er1vanligen fast sammansättn., seinfalla/3
tränga in
mil.morgonljuset föll in genom fönstret○spec. i fråga om militärt inträngandede tyska arméerna föll in i Belgienfalla in ngnstanssedan början av 1500-taletSkrå-Ordningarfornsv. falla in
2ansluta sig
Nollfler och fler föll in i leden○äv. ngt utvidgatdet är alltför lätt att falla in i motståndarnas spelmönsterfalla in (i ngt)sedan 1516framställning från riksföreståndaren Sten Sture till rikets ständer (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)3äv. fast sammansättn., jfrinfalla 2
ingripa i samtal
komm.”Det går inte”, föll revisorn in○äv.stämma in
i sång
publiken föll in i refrängenSATS falla in, falla in i ngtsedan 17914komma i tankarna hos
ngn
komm.han brukar göra vad som faller honom indet skulle aldrig falla mig in att fråga hennefalla ngn insedan ca 15505vanligen fast sammansättn., seinfalla/1
tidsmässigt vara förlagd
till viss tidpunkt
Nolljuldagen faller in på en söndag i årfalla in TIDsedan 1638Subst.:vbid1-146354infallande (till 1 - 3 + 5);
infall (till 1 + 3)